Saturday, October 19, 2019
Saturday, October 19, 2019


  Print        Send to Friend

Sheikh Bahai (elfte seklet AH)

 

Mohammad ibn Ezzudin Hossein, kallad för Bahai och känd som Sheikh Bahai, var en mystiker, rättsvetare, vetenskapsman och poet. Sheikh Bahai var en känd lärd och vetenskapsman som var känd inom både de teoretiska och praktiska vetenskaperna. Han har lämnat efter sig betydelsefulla verk inom den islamiska vetenskapen, matematiken, ingenjörskonsten och arkitekturen. Han har även haft många utvecklingsprojekt inom byggnation.

Det förekommer olika återberättelser kring Sheikh Bahais födelsedatum, men de flesta källorna är överens om att han föddes år 953 AH. i Ba’albak, en stad i Libanon. Hans far, Ezzudin Hossein ibn Abdulsamad Harethi, var bland shiiternas kända sheikher och lärda samt den andre martyrens student. Hans börd går tillbaka till Hareth Hamedani, Imam Alis (fvmh) följeslagare.

Vi vet inte mycket om Sheikh Bahais liv fram till tretton års ålder. Vi vet endast att hans far flyttade tillsammans med sin familj till bergen Amel en period efter Sheikh Bahais födelse, förmodligen när Sheikh var spädbarn, och bosatte sig där. Berget Amel räknades vara ett av de viktigaste shiitiska områdena och så är fallet än idag. Kring år 966 AH, när Sheikh Bahai var tretton år gammal, attackeras de av sin sunnitiska granne. Sunniterna dödade deras religiösa huvudman och hotade shiiternas liv. Därmed och med tanke på osäkerheten som rådde i det området och Sheikh Ali Minshars och kung Tahmasb Safavis (930 – 948 AH) inbjudan, reste Ezzudin Hossein tillsammans med sin familj till Iran. Sheikh Ali Minshar var bland de närmaste till kung Tahmasb och kallades för Sheikh al-Islam (den islamiska sheikhen) i Esfahan.

Författaren till världshistoria, Aray Abbasi har skrivit: ”Sheikh Ali Minshar fick Ezzudin Hossein att flytta till Iran där han fick det bra.” Således var Sheikh Bahai i Iran sedan barndomen och blev uppvuxen med den persiska kulturen och från tidig ålder lärde sig det persiska språket.

Sheikh Bahai bosatte sig tillsammans med sin familj i Qazvin och studerade olika vetenskaper i denna stad. Under den tiden var Qazvin safavidernas huvudstad och centrum för shiiternas studier, diskussioner och kunskapssökning. Efter ett tag blev Ezzudin Hossein Sheikh al-Islam för staden Harat, men Sheikh Bahai stannade kvar i Qazvin och ägnade sig åt att studera olika vetenskaper. År 983 AH. återvände Sheikh Bahais far till Qazvin och tog tillåtelse från kungen att göra pilgrimsfärden. Kungen accepterade men hindrade Sheikh Bahaifrån att följa med sin far. Han beordrade Sheikh Bahai att stanna i Qazvin och undervisa olika vetenskaper. Året därefter dog Sheikh Bahais far och kung Tahmasb valde den då 31-åriga Sheikh Bahai som Sheikh al-Islam över Harat. Detta var hans första officiella position.

Efter kung Tahmasb, regerade kung Mohammad Khodabandeh och efter honom Shah Abbas den förste (996 – 1038 AH). Shah Abbasflyttade på huvudstaden från Qazvin till Esfahan och efter Sheikh Ali Minshars död gav han positionen av Esfahans Sheikh al-Islam till Sheikh Bahai.

Sheikh Bahai hade en speciell ställning i safavidernas hov och var en pålitlig rådgivare till Shah Abbas. Kungen och hans familj ställde alla sina religiösa frågor till honom. Shah Abbas tyckte så pass mycket om Sheikh Bahai att han tog med sig honom till sina resor och uttåg. Han ansåg Sheikh Bahyy vara den avgörande faktorn bakom Irans övertag.

Sheikh Bahai reste två gånger till Mashhad tillsammans med Shah Abbas. Ena gången var det under månaden Dhu al Hajjah år 1008 AH. då Shah Abbas ville gå från Toos till Mashhad, som tacksamhet för Khorasans erövring. Den andra gången var det år 1010 AH. då Shah Abbas tog sig till Mashhad för sitt högtidliga löfte och stannade där under tre månader.

Sheikh Bahai lämnade, i längtan av att få åka till pilgrimsfärden, positionen som Sheikh al-Islam och förberedde sig för denna resa. Han reste till Irak, Halab, Sham, Egypten, Sarandib, Hijaz, Jerusalem och under sin färd mötte han många stora lärda. Bahai reste anonymt och i vissa fall dolde sin tro och gav inga åsikter om andras tro heller. Han reste också till Kadhemeyn, Harat, Azarbaijan, Ganjeh, Qom och Shirvan. Till slut reste han tillbaka till Esfahanår 1025 AH. och blev kvar där till slutet av sitt liv i Shah Abbas sällskap.

Sheikh Bahai besökte Baba Rokn-u-Din Shirazis grav några dagar innan sin död. Där avslöjades en del saker för honom från den andra världen och han fick veta att han snart skulle dö. Efter detta valde han ensamhet och sju dagar senare dog han pga. en sjukdom. Enligt hans testamente togs han till Mashhad och begravdes i Imam Ridhas (fvmh) helgedom och i närheten av hans grav. Det förekommer delade meningar beträffande hans dödsdatum, men Mohammad Qasem Ganabaadi, den kände astronomen, har nämnt år 1030 AH.

Sheikh Bahais fru var Sheikh Ali Minshars dotter och en kunnig talare och rättslärd kvinna. Hon undervisade rättsvetenskap och återberättelser. Eftersom hon var det enda barnet till Sheikh Ali Minshar, ärvde hon sin fars bibliotek som innehöll fyratusen böcker. Sheikh Bahai skänkte detta bibliotek år 1030 AH, men efter hans död förstördes det eftersom ingen tog hand om det.

Sheikh Bahais första och viktigaste mästare var hans egen fader som lärde honom tolkning, återberättelser och arabisk litteratur. Han tog tillåtelse från honom att återberätta återberättelser. Bland Sheikh Bahais andra mästare kan Mulla Abdullah Yazdi (död 981 AH), som undervisade honom i visdom, teologi och medicin, nämnas. Sheikh Bahai har nämnt honom som Allamah Yazdi. Han hade andra mästare som Mulla Ali Qaeni och Mulla Mohammad Baqir Yazdi inom matematik och astronomi, Sheikh Ahmad Gachayy inom visdom och matematik, Sheikh Abdul’ali Karki (död 993 AH) son till Mohaqiq Karki, och förmodligen Mahmoud Dehdar inom västerländsk vetenskap.

Sheikh Bahais kända kunskap och sociala position medförde att många studenter deltog på hans lektioner. De mest kända bland dessa studenter är följande: Mohammad Taqi Madjlesi, Mohammad Hassan Feydh Kashani, Sardulmote’alehin Shirazi, Seyyed Madjed Bahrani, Mulla Hassanali Shoshtari, Mulla Salih Mazandarani, Ali ibn Suleyman Bahrani och Rafi’-u-Din Mohammad Na’ini.

Sheikh Bahai hade, på safavidernas begäran, Sheikh al-Islam (den mest högsta religiösa positionen) som sin ställning ända fram till slutet av sitt liv. Dock blev han själv inte bunden av de världsliga positionerna. Med tanke på hans ämbete och position var han i kungarnas sällskap, men han påverkades inte själv av deras handlingar utan kämpade för att få dem att följa rättvisans och tålamodets väg. Han umgicks med allmänheten. Han var en mycket generös person och hade ett hus som var öppet för alla fattiga, hemlösa och föräldralösa. Sheikh Bahai hade en bra relation med sina samtida lärda särskilt med Mirdamad. Det förekommer en del återberättelser om att han och Mirdamad hade konflikter med varandra, men detta stämmer inte. Jebel Amels lärda tyckte också om Sheikh Bahai och besökte honom och ibland stannade hos honom under en längre period.

Sheikh Bahai var bland de shiitiska lärda. Under sina resor dolde han detta och försökte anpassa sig efter varje folkgrupps tro. Därför trodde varje folkgrupp att han hade samma tro som dem. Vid debatter och diskussioner med andra lärda från andra trosuppfattningar, visade han dock vad han egentligen trodde på och argumenterade för sin tro.

Sheikh Bahai som visade sig fattig och anspråkslös, uppmärksammade sufierna och därför nämns han ibland i deras källor vara sufi lärd. I boken Kashkol har han citerat många sufi lärda och i vissa fall hållit starkt med om deras åsikter. I en del av denna bok har Sheikh Bahai efter att ha hyllat Bayazid Bastami, kallat honom för Imam Sadiqs (fvmh) vattenbärare. Det viktigaste beviset till att han hade ett visst intresse för sufism är hans böjelse till Mowlawi och citeringen av hans dikter mer än alla andra poeter. Shiitiska lärda har kritiserat Sheikh Bahai för detta då han mer än andra shiitiska lärda haft intresse för mystik. Han strävade alltid efter kampen mot egot.

Sheikh Bahai var mycket känd inom matematik, arkitektur och ingenjörskonst. Vissa forskare menar att resultatet av byggnader som kvarstått från safavidernas dynasti går tillbaka till Sheikh Bahai. Några av de anordningar som han upprättade var:

Ø Byggandet av en solklocka: I den sydvästra delen av skolan Masjid Shah Esfahan har en vanlig sten placerats på en bestämd plats som visar Esfahans riktiga middagstid under alla fyra årstider. Det sägs att Sheikh Bahai har gjort beräkningarna till den. Uppifrån ser den ut som en rätvinklig triangel, där triangelns korda visar tiden och en av de rätvinkliga sidorna är kopplad till en vägg och den tredje sidan visar riktningen avqibla (riktning mot Mecka) i moskén.

Ø Delande av floden Zayanderoods vatten: Under den tiden minskades och ökades mängden vatten i denna flod baserat på årstiderna samt mängden vatten byarna kring denna flod använde. Detta medförde att byarna som tog vatten från floden kom i konflikt med varandra, då de närmaste byarna kunde använda sig av mer vatten för sitt jordbruk, medan de byar som låg längre bort från floden hade det svårare. Det sägs att Shah Abbas vände sig till Sheikh Bahai för lösning av detta problem. Sheikh studerade mängden vatten under de olika årstiderna samt byarnas behov under olika tider för att till slut komma med en lösning. Han bildade bäckar för att fördela vattnet rättvist efter de olika områdena i Esfahan. Denna fördelning som kallades för Tomar Sheikh Bahai fick slut på byarnas långvariga konflikt.

Ø Najaf Abads underjordiska kanal: Denna kanal är en annan utvecklingsåtgärd från Sheikh Bahais sida som kallades för Zarin kamar kanalen. Den är en av de största kanalerna i Iran. Dess längd är nio mil och fördelas mellan nio bäckar.

Ø Sheikh Bahais allmänbad: En annan anordning som Sheikh Bahai står bakom är ett allmänbad som än idag finns kvar i Esfahan och som är känd som Sheikh Bahais allmänbad eller Sheikhens bad. Det speciella med detta allmänbad var att den var byggd av Sheikh Bahai på ett sätt att hela badet värmdes av ett ljus som var tänt på en speciell plats. Han hade själv sagt att om man orsakar sprickor i det området kommer ljuset att släckas och då kommer värmen att avta. När badet var under renovering uppstod sprickor på den plats där ljuset låg och det släcktes direkt. Därefter fungerade inte värmen mer och man lyckades aldrig fixa till det.

Sheikh Bahai var kunnig inom alla vetenskaper under sin tid och i vissa av dessa kunskaper var han extra skicklig. Han drog till sig allmänhetens uppmärksamhet likväl som storheters. Han var kunnig inom religionsvetenskap och hade ägnat sig från 20 till 50 års ålder åt att tolka och reflektera över Koranen och ansåg den vara den mest högsatta kunskapen. Utöver islamisk vetenskap var han kunnig inom matematik, ingenjörskonst och arkitektur. Han var även kunnig i att lösa filosofiska och islamiskt rättsvetenskapliga frågor.

Sheikh Bahai har efterlämnat kring hundra verk från diverse olika ämnen varav de viktigaste är enligt följande:

Ø Kashkol, som anses vara Sheikh Bahais mest kända bok. Kashkol innebär en tallrik som innehåller allt. Anledningen till att Sheikh Bahai använder sig av detta namn är just för att betona att denna bok innehåller lite av varje ämne. I detta verk beskriver han människan vara fängslad av denna värld och menar att hon ska leva på ett sätt att hon kvarstår evig i den andra världen.

Ø Hibal al-Matin fi ihkam akham-u-din handlar om islamisk rättsvetenskap där Sheikh Bahai har nämnt mer än tusen återberättelser.

Ø Al-Athna ’ashariyat al-khams, behandlar fem ämnen: renhet, bön, zakat (religiös skatt), Khums (en femtedel skatt av sparade pengar), fasta och Hajj (pilgrimsfärden).

Ø Pandnameh moosh va gorbeh, är en berättande bok som är skriven på ett enkelt, intressant och lärorikt sätt. Huvudpersonerna i denna berättelse är en mus och en katt. Musen tror på sufism och katten är religiös och häremellan diskuterar dem med varandra.

Ø Al-wadjza fi diraya al-hadith, är bland den islamiska skolans litteraturböcker och har flera olika beskrivningar.

Ø Kholasat-ul-hisab, är en tes som handlar om jordklotet, sju världsdelar, årets tolv månader, jordens rotation kring solen samt årstiders tillkomst. Han har i detta verk även diskuterat de olika planeterna, deras rörelser och dess påverkan på människornas öde. Sheikh Bahai har i detta verk även talat om trigonometri och geometri.

Ø Miftah al-falah, är en värdefull bok om de dagliga handlingarna och ritualerna, samt en tolkning av surah Hamd.

Sheikh Bahai var också skicklig inom poesi och har efterlämnat betydelsefulla verk inom prosa. Han har under åren 979 och 981 AH, när han studerade i staden Qazvin och när hans far var i Harat, sänt sin far en del dikter om sin saknad till honom och om staden Harat. Hans persiska poesi innefattar rimmande verspar, lyrisk dikt och dikt. I hans dikter ser man hans intresse för fromhet, sufism och mystik. Han har i två av sina dikter, Shirva shekar och Nan va halva, ansett de flesta av de intellektuella böckerna vara ogynnsamma och inte kunna rädda människan. Han har sett den eviga lyckan i att lära sig kunskapen om den uppriktiga kärleken. 

 


18:52 - 19/04/2019    /    Number : 728809    /    Show Count : 30


Users Comment
No Comment for this news
Your Comment
Name :
E-mail : 
*Comments :
Captcha: